Flash back...
Se, ur förfäran och frustration kom något gott ändå. En återblick till tiden före internet. Det vill säga de första stapplande stegen i Brookings. Så, håll till godo, här kommer sparade blogg inlägg från förr... För den late har jag tjock-markerat lite betydelsefulla ord....
____________________________________________
"Första natten i nya lyan börjar närma sig. På datorn rullar första avsnittet av Boston Tea Party medan jag packar upp mina väskor och Wal-mart-kassar. Iste, beef jerky, lönnsirap och junior mints är några av varorna som inhandlats. Annars har mycket hänt och allt började 8.30 den 8e januari Bromma. Resan till Reykjavik gick kanon och en hel del festliga isländska ord kunde konstateras. En nervös smugglarkung i Jens oroade sig över sina mer än olagliga mängder gift (i Sverige benämnt som snus) bars, inte bara i hans utan även i hans vapendragares (undertecknad), väskor. Nästa flyg flögs i 1a-klasstolar och resan bestod till stor del av flygvärdinnornas ansträngningar att sätta stockholmaren på plats genom att undlåta sig att servera cola, kaffe och därtill hälla resterna av teet över stackarn. På flygplatsen i Minnepolis väntade Maria och Emelie, våra pedagogstuderande reskamrater, som besökt mångt fler amerikanska stater än jag och jens kommer hinna med. Atlanta och north dakota bl a, dock var detta inget som gladde damerna som hade dryga 30 timmars resa i ryggen mot våra 10. En fantastiskt röd minibussbil hyrdes och kördes de fyra timmarna till Sioux Falls avverkades efter lite strosande på världens största mall.
Väl i SF väntade Aaron som är vår kontakt här på SDSU för att föra oss till sitt hem och för min del en väl insutten soffa. Första timmarna sömn sedan avresan från Bromma. Då var klockan 10 svensk tid, 26 timmar senare alltså.
Första morgonen i Brookings spenderades med att checka in i våra rum. Dryga 10 kvm stora rum och fyra per lägenhet. Lägenheten består av ett kök, ett badrum med badkar och en tv-hörna. Där sitter mina roommates Mike och Brett (säkert även den tredje av musikanterna) en hel del, trevliga grabbar dock. Långpromenad, lite shopping och häng på vårt nya hak (återkommer med namn när ja kommer på det) blev det. Innan dess några timmar ångest till följd av en för längesedan utgången blt och två flottiga bagels med ost, bacon och ägg. Sedan rundtur i brookings av aaron och två timmar på Wal-mart.
Allt är amerikanskt. Amerikanskt och kallt. Ännu har vi bara upplevt 9 grader fahrenheit men vi har uppmanats att tänka på att det lätt kryper ner till 25 minus (fahrenheit? räkna på det ni).
Torsdag
Back to apple bees. Sedan nedläggningen i barkaby har apple bees-besöken blivit glesare. Infra city?s funkar dock även om nyfunna Brookings ändå is the place. En gigantburgare, en öl och ständigt påfyllt ice-tea-glas senare skjutsades the swedish team hem av vår egen sd hero aaron.
lördag
Lycka är ett relativt begrepp men nog lös lyckan i Jens ögon när han äntligen fick äntra brookings sportshalls tveksamt dammsugna ytor för första gången. Medhavd boll, vapendragaren och ett gäng utbytesstudenter kan antas förgyllt den snart 25 år gamla stockholmaren. Själv lirade jag in mina nya wal-mart-inhandlade skor och försökte till större delen liggandes att föra mitt lag mot seger. Om någon räknade scoren är tveksamt men det var sekundärt denna den fjärde av dagar i blåshålet brookings.
Gårdagen spenderades på wal-mart, så klart (ska btw dit om en stund igen, inte säker men tror min far är ytterst ansvarig för mitt wm-beroende), och på vägen hem skulle de fyra tappra vandrarna stöta på en av alla dessa brookings hjältar. Marcel, the german guy, stannade helt otvingat sin bil och erbjöd oss skjuts. Något som lett till en vänskap djupare än glasen med bud-light på skinners, vårt andra bästa hak. Bagel works är fortfarande sååå nummer ett. Insikterna på 3-dollar-per-öl-stället skinners blev många. Kepsmode, fyrkantiga byxor och paktskapande utan dess like är några. Jag och Jens kommer, tveklöst helt till följd av vårt europeiska jeansmode, innan veckan är slut erbjudas klippkort på något killar-som-gillar-killar-ställe. För det är sån man är om man har jeans som någonstans har kontakt med hud. Men wtf som vi säger.
Jonatan (fattar inte vågen på rummet men tror all gång vägt upp sweet-and-low-konsumtionen och alla bagels, vilket ger en vikt ungefär som när jag kom hit.)"
Plugg och luddiga uppgifter
Sitter och läser på om amerikanska opinion writers inför måndagens quiz. På något av word-dokumenten i bakgrunden finns en särdeles okomplett uppgift till Publicity Methods. Okomplett till följd av en otydlig och olätt uppgiftsbeskrivning. Ytterligare något fönster bakom detta (och word-fönstren) pockar ett sopranos-avsnitt på uppmärksamhet. Det enda program som är hopplöst livlöst och inte särskilt överöst är iMail. Inget svar från prof. Hinde där inte.
/ Jon(atan 179 pounds)
Advertising
Saknar dig..
Lövbiff
Sitter i Jens pistage-skals-invaderade rum och njuter av dofterna från köket. Dofter som förvandlats från sopor och odiskad disk till dofter av gigant-lövbiffar och rödlök. Det är lördag kväll och en särdeles oplanerad sådan. Kanske en öl nere på byn eller bara häng. Den som lever får se. Klart är dock att dagen bestått av en skype-upptäckt, med massa hem-samtal som följd, ytterst lite (men ack så givande) plugg och en härlig sovmorgon.
Imorgon blir det nog plugg för hela slanten iallafall, det tar så mycket mer tid än man tror att skriva inlämningsuppgifer på engelska. Nä, dags att assistera i köket.
Frusna ögonfransar
Så var skolan igång igen efter tredagarshelgen. En helg som för övrigt avslutades med en delikat måltid bestående av svenska köttbullar med potatismos och sås. De bästa köttbullarna ever. Hur som helst började skolan tidigt denna tisdagsmorgon med promenad till "The barn" för fotolektion 1. Basic photo heter den och den känns som den kan bli ganska basic, utan att för den sakens skull bli tråkig. Tror jag och min älskade kamera kommer ha många trevliga exponeringar att förmedla, såväl via bloggen som via jacks-servern från vilken vi examineras. Efter 30 minuter info om kursen slutade jag för att efter ytterligare 20 minuter sluta upp med jens och lektion i Publicity Methods. Verkar vara en mycket spännande kurs inom ett spännande fält. Min och Jens gode uppsatskollega Emil är lite av en expert på området, inte minst sedan han fick vår uppsats omnänmd i en onämnd lokal mediejätte.
Efter en dålig natts sömn ska jag nu lämna mitt öde i Johns händer för en stund innan en sväng down town stundar.
/ Jon 180 pounds (och nu är det korrekt)
I en annan värld
Undrar vad jag och Jonatan hade gjort om vi hade vuxit upp här i Brookings. Jag hade definitivt burit en skön hatt och kanske jobbat på någon ranch, varit 50 kg tyngre, vaknat på morgonen och ätit lite pannkakor med maple syrap, varefter jag hade startat min pickup med min fjärrkontroll en timme innan jag måste åka och mata mina kossor. En helt vanlig dag kanske detta hade hänt:
Efter min morgonrutin så sitter jag i min bil. På väg till ranchen så stoppar sheriffen mig. Han stiger av sin State police motorcykel och går misstänksamt fram mot min bil. Han tar av sig hjälmen, spottar ut en bit beef jerky, drar ner sina pilotglasögon och kliver fram till rutan. Konstigt nog ser han mer ut att komma från typ Bosnien än från USA, vilket är ovanligt i Brookings. Själklart undrar jag artigt:
"What seems to be the problem officer?"
"Well I´ll tell you boy, you can´t go around driving around with a hose stuck to your car"
Plötsligt slår det mig att jag nog glömde ta ur slangen efter att jag tankat dagen innan..och att den nu ligger och släpar längs marken när jag kör..
Sheriffen skrattar sig hes och jag känner mig genast ngt generad, men också lättad av sheriffens sköna reaktion.
Han frågar sedan om jag vill att han skall dra ut den och lägga den på flaket så att jag kan lämna tillbaka den till macken varav jag såklart svarar:
"Do it"
Sedan den dagen hade vi säkert varit vänner och Jonatan hade förmodligen övertalat mig om att släppa det här med djuren, och så jag hade också fått en stjärna på bröstet.
Vem vet.
/Jens
Malibu
Persian night var föresten fantastisk. Jag skulle kunna bo på bagel works. BW och WM skulle kunna få ha delad vårdnad.
Nä, nu dusch innan springa ner till 1997 Malibu.
/ J (181 pounds)
Basket
Universitetsidrotten är verkligen enorm här. Massa folk i en hall som lätt skulle slå de svenska baskethallarna i högstaligan och med underhållning i form av dans, cheerleaders och så klart mina roomies med deras pet band. Swedish team var och kollade på dagens match mellan jacks och kangaroo's. Tyvärr förlust för vårt nya lag men på lördag är det dags igen. Då spelar även damerna som tydligen ska va bättre.
http://www.facebook.com/album.php?aid=38206&l=1a4e3&id=592650802
While my guitar gently sleeps
Dagens runda i det blå himmelriket resulterade i en gitarr. En barngitarr för $60 som har way to smal hals för mina tjocka frityrfingrar (se jens inlägg). Abstinensen tog överhand och jens mer eller mindre krav på gitarrköpet ledde till att ja tvingades smyga förbi min wal-mart-barn-gitarr förbi mina musikgrannars rum. Tror jag förlorar respekt om jag upptäcks med the-ukulele-looking-guitar. Plinkar tyst för mig själv på rummet och kan konstatera att man även i usa får vad man betalar för.
USA-resan har hitills inte dödat några myter. Tvärt om. Tyskens nyinhandlade besinslukande Chevy kan såklart startas med dosan redan på 50 meters avstånd för att, genom förvandlingen av oljebaserat bränsle till koldioxid och annat sattyg, kunna värma bilen till behagliga 70 fahrenheit i god tid till chaufförens ankomst. Att låta sin 6-liters pick up stå på tomgång medan man storhandlar på wal-mart försvaras med att "det drar mer bensin att starta bilen än att stå på tomgång en stund". Förutom detta avstår man gärna från all form av re-cycling, något som skulle försvårats av amerikanernas vilja att förpacka väldigt lite av något i väldigt mycket av följande; plast, kartong och papper.
/ Jonatan (ser lite rundare ut men tror vågen har kassa batterier) som snart måste ha sin cowboyhatt. Aplångt till okeechobee dock.
Sista kvällen innan skolan
Är på mitt rum och testar mina nyinköpta wal-mart kläder. Köpte bland annat ett fem-pack Fruit of the loom t-shirts för 6 dollar. Överkomligt. Har varit en mycket trevlig kväll med gott sällskap. Jag och Jonte stod och lagade köttgryta och så dök resten av Team Sweden upp, Maria och Emelie. Skönt att få i sig lite riktig mat. Hade riktigt fet ångest över vår lunch idag. Vi var på Pizza Ranch och satte i oss typ 5 portioner var av deras pizza/dessert/bbq/sås/glass/friterat/random slisk och snask... buffé.. Jonte var som ett litet barn som fick happy meal för första gången. Det VAR riktigt gott faktiskt, det är väl det som är det oroar..
Men imorgon börjar allvaret med både skolan och träningen. Ska gå på vår första lektion av publicity methods kl 8 och sen blir det gymmet. Om vi har tur är simhallen öppen också.
/Jens (72 kg..ja skriver in det nu så får vi ser hur det blir framöver..)
The American dream so far...
Ärade bloggsubskribenter och annat löst folk, idag går jag emot mina principer och gör det jag inte bara svurit att aldrig göra, utan även hånat andra som gör. Jag bloggar! Efter noggrant övervägande har jag kommit till insikt med att detta bloggande är en ypperlig metod att ge utlopp för sin sarkasm. Och sarkasm, det kommer det att bli.
En kort resumé på resan hittills, från mitt och Emelies perspektiv då. Vår övergång gick ju inte riiiktigt lika smidigt som Jens och Jonatans. Nej, medan J&J flög första klass och hade det allmänt gott gick allt åt helvete för vår del. Det började med att vi missade vår anknytning i Atlanta och fick vänta på ett nytt plan. När vi satte oss på detta nya plan var vi trötta som aldrig förr och somnade snabbare än du kan säga How much wood would a woodchuck chuck, if a woodchuck could chuck wood? Vi vaknade lagom till att planet hade landat och kände oss rätt nöjda, tills vi hörde piloten säga: Ladies and gentlemen, sorry for the inconvenience. We will take off and head for Minneapolis as soon as possible. Därefter utspelade sig följande scenario: Vi satt i våra säten, förvirrade, gråtfärdiga och desorienterade, och väntade på första bästa flygvärdinna. Hon dök upp.
Maria: Sooo... We fell asleep... Where are we?
Flygvärdinna: Fargo, North Dakota.
Jaaa, kära subskribenter, ni hör ju själva. Efter mycket om och men, mycket sent på natten, kom vi slutligen fram. Det tog oss inte mindre än 32 timmar från Göteborg till Minneapolis. Det känns inte okey. Där tog vi in på ett hotell och inväntade gryning. Efterföljande dag spenderade vi på Mall of America, Nordamerikas största mall. Där gjorde vi av med pengar vi inte hade, på saker vi inte behövde, och inväntade Jens och Jonatans ankomst. Vi välkomnade dem på flygplatsen med en halv smoothie och lite kranvatten.
Den fyra timmar långa roadtripen till Sioux Falls kan jag inte berätta mycket om eftersom jag och Emelie sov som foster hela vägen. Man blir rätt trött efter 32 timmar on the go. Vi vaknade upp någonstans mitt i ingenstans av Jens och Jonatans vackra, men oroliga, stämmor. Vi var väldigt nära ett bensinstopp mitt ute i ödemarken. Detta hade med största sannolikhet resulterat i bråd död till följd av förfrysning. Vi överlevde emellertid.
När jag nu sitter i detta rum, tittar ut över den Syd Dakotianska soluppgången, och reflekterar över intrycken hittills kan jag konstatera att vi trots allt haft det rätt så angenämt. Vi har spenderat otaliga timmar på WAL-MART. Detta WAL-MART.... Vilken tillflyktsort, vilken guds gåva till människan, vilken lycka! Jag vill gifta mig med WAL-MART och döpa alla mina barn till WAL-MART.
Det var allt för denna gång.
Fridens liljor
-Maria
En kort resumé på resan hittills, från mitt och Emelies perspektiv då. Vår övergång gick ju inte riiiktigt lika smidigt som Jens och Jonatans. Nej, medan J&J flög första klass och hade det allmänt gott gick allt åt helvete för vår del. Det började med att vi missade vår anknytning i Atlanta och fick vänta på ett nytt plan. När vi satte oss på detta nya plan var vi trötta som aldrig förr och somnade snabbare än du kan säga How much wood would a woodchuck chuck, if a woodchuck could chuck wood? Vi vaknade lagom till att planet hade landat och kände oss rätt nöjda, tills vi hörde piloten säga: Ladies and gentlemen, sorry for the inconvenience. We will take off and head for Minneapolis as soon as possible. Därefter utspelade sig följande scenario: Vi satt i våra säten, förvirrade, gråtfärdiga och desorienterade, och väntade på första bästa flygvärdinna. Hon dök upp.
Maria: Sooo... We fell asleep... Where are we?
Flygvärdinna: Fargo, North Dakota.
Jaaa, kära subskribenter, ni hör ju själva. Efter mycket om och men, mycket sent på natten, kom vi slutligen fram. Det tog oss inte mindre än 32 timmar från Göteborg till Minneapolis. Det känns inte okey. Där tog vi in på ett hotell och inväntade gryning. Efterföljande dag spenderade vi på Mall of America, Nordamerikas största mall. Där gjorde vi av med pengar vi inte hade, på saker vi inte behövde, och inväntade Jens och Jonatans ankomst. Vi välkomnade dem på flygplatsen med en halv smoothie och lite kranvatten.
Den fyra timmar långa roadtripen till Sioux Falls kan jag inte berätta mycket om eftersom jag och Emelie sov som foster hela vägen. Man blir rätt trött efter 32 timmar on the go. Vi vaknade upp någonstans mitt i ingenstans av Jens och Jonatans vackra, men oroliga, stämmor. Vi var väldigt nära ett bensinstopp mitt ute i ödemarken. Detta hade med största sannolikhet resulterat i bråd död till följd av förfrysning. Vi överlevde emellertid.
När jag nu sitter i detta rum, tittar ut över den Syd Dakotianska soluppgången, och reflekterar över intrycken hittills kan jag konstatera att vi trots allt haft det rätt så angenämt. Vi har spenderat otaliga timmar på WAL-MART. Detta WAL-MART.... Vilken tillflyktsort, vilken guds gåva till människan, vilken lycka! Jag vill gifta mig med WAL-MART och döpa alla mina barn till WAL-MART.
Det var allt för denna gång.
Fridens liljor
-Maria
It's a cold cold town...
[Här skulle en sjukt snygg bild funnits om amerikanerna hade lyckats med sitt internet]
Dagen har varit lite av en framgång för "The swedish team". Skulle inte sträcka mig så långt som att kalla det saga men lite fairy tale-aktigt är det ändå... Människor är trevliga. Inte läskigt trevliga utan bara mysigt trevliga. Typ kramtrevliga. Idag har vi t ex blivit inpressade på fulla kurser, sluppit försäkringen, fått internet och hängt på bagel works där den persiska kvinnan (a k a the persian woman) erbjöd några av oss utbytesstudenter skjuts hem eftersom det snöade.
Annars latjar vi mest med walkie-talkiesarna, hänger med tysken eller går mellan alla dessa byggnader som ser likadana ut. Ikväll blir det öl hos aaron. Inte helt fel....
/ J (attans, glömt väga mig)
Internet!
Gah, dom har landat en farkost på månen men de verkar inte kunna förse en med internet i det här landet. Åtminstone inte mig, jens har ju uppenbarligen fått en livlina till den riktiga världen via fyra hål i väggen. Skönt i a f att äntligen kunna skriva å, ä och ö igen.
Jag har några opublicerade inlägg på datorn som kanske dyker upp om några dagar, blir lite som "tidigare opublicerat" extramaterial skulle man kunna säga. Annars rullar det på här i, vad som eventuellt kan vara den kallaste platsen på jorden (ingen global warming här inte även om de goda amerikanerna gör så gott dom kan), brookings. Jens glädjerus efter fotbollen och nyinköpta iPoden la sig lite vid dagens kursregistrering. Vi fick då redo på att vi kommit in på 0 (noll) av våra valda kurser. Efter lite luskande återfick vi visst hopp då internationella studenter verkar vara eftertraktade och möjligheter att squiza in oss började smyga fram. Nu har vi klart för 3 credits av tolv. A small step for man...
"ey jens, det är den här vi ska ha här. Den vi fick för fem minuter sen..."
"å, gös...." (fr o m nu kommer gös översättas Void)
så, sitter nu på jens rum och väntar på att han ska tillreda kotletter och ris. Till detta serverar han ranchdressing och spenat. Känns som han är i en kulinarisk svacka jämfört med de mästerverk med konstiga ingredienser han trollar med hemma jag får väl ge grabben lite tid. Viss wal-mart-abstinens börjar tona upp inom mig och längtan efter en bagel på bagelworks ter sig allt starkare.
randombilder från resan...
http://www.facebook.com/album.php?aid=37847&l=eabc6&id=592650802 (ok, klipp o klistra i länken, strul med länkfunktionen)
/ Jonatan, 175 pounds.
Första bilden på plats
ipod touch..
sitter i lobbyn pa studentkaren och bloggar med min nya ipod touch. fantastiskt. i ovrigt en ratt kass dag, alla de kurser vi valt var fulla och de som finns kvar ar inget att hanga i julgranen. men men det loser sig sakert. nu skall jag ga och se efter jonte, maste se sa att han inte koper mer onodiga saker... igar kopte han tva st hallare man lagger baconenn pa nar man steker, for att kunna samla fettet och slippa vanda dem typ.. howdy
Forsta dagarna
OK, mitt forsta inlagg far bli ett kort ett, star och vantar pa Jonte, Maria och Emily som ar i bokaffaren precis bredvid. Vi har nu tillbringat ett par dagar har i Brookings och mycket av det man fovantade sig av USA verkar stamma bra. Idag sa fick vi t ex en lunch bestaende av wienerbrod, majonnas, chips, kalkon och iste..Inget javla GI-mal med andra ord. Man ser aven tydliga spar av matkulturen pa befolkningen..
Jonte bor som sagt med tre musikanter...jag bor med tre jagare...lagenheten ar dekorerad med patroner, rester av gamla djur, en tavla med jaktresultat...men men, de ar sakert tre hyvens grabbar, har inte fatt tillfalle att traffa dem, da de inte kommit tillbaka fran lovet an..
Nu ska vi pa en andra vanda till Wal-mart...Jontes nya smultronstalle. Han var ju sjysst nog att plocka pa sig lite av mitt snus pa vagen hit, o ja vet att ja kommer fa atergalda denna tjanst genom att hjalpa honom fa hem all hans beef jerky, sweet'n low, maple syrap...listan ar lang.
ps. sa fort efter vi har fatt internet pa rummen kommer massa bilder.
Howdie/ Jens
Jonte bor som sagt med tre musikanter...jag bor med tre jagare...lagenheten ar dekorerad med patroner, rester av gamla djur, en tavla med jaktresultat...men men, de ar sakert tre hyvens grabbar, har inte fatt tillfalle att traffa dem, da de inte kommit tillbaka fran lovet an..
Nu ska vi pa en andra vanda till Wal-mart...Jontes nya smultronstalle. Han var ju sjysst nog att plocka pa sig lite av mitt snus pa vagen hit, o ja vet att ja kommer fa atergalda denna tjanst genom att hjalpa honom fa hem all hans beef jerky, sweet'n low, maple syrap...listan ar lang.
ps. sa fort efter vi har fatt internet pa rummen kommer massa bilder.
Howdie/ Jens
Första glimten av internet
Gah, äntligen hittat ett nätverk i väntan på att vi ska få vårt eget... addar nedan lite skrivet under resan...
void
Första natten i nya lyan börjar närma sig. På datorn rullar första avsnittet av Boston Tea Party medan jag packar upp mina väskor och Wal-mart-kassar. Iste, beef jerky, lönnsirap och junior mints är några av varorna som inhandlats. Annars har mycket hänt och allt började 8.30 den 8e januari Bromma. Resan till Reykjavik gick kanon och en hel del festliga isländska ord kunde konstateras. En nervös smugglarkung i Jens oroade sig över sina mer än olagliga mängder gift (i Sverige benämnt som snus) bars, inte bara i hans utan även i hans vapendragares (undertecknad), väskor. Nästa flyg flögs i 1a-klasstolar och resan bestod till stor del av flygvärdinnornas ansträngningar att sätta stockholmaren på plats genom att undlåta sig att servera cola, kaffe och därtill hälla resterna av teet över stackarn. På flygplatsen i Minnepolis väntade Maria och Emelie, våra pedagogstuderande reskamrater, som besökt mångt fler amerikanska stater än jag och jens kommer hinna med. Atlanta och north dakota bl a, dock var detta inget som gladde damerna som hade dryga 30 timmars resa i ryggen mot våra 10. En fantastiskt röd minibussbil hyrdes och kördes de fyra timmarna till Sioux Falls avverkades efter lite strosande på världens största mall.
Väl i SF väntade Aaron som är vår kontakt här på SDSU för att föra oss till sitt hem och för min del en väl insutten soffa. Första timmarna sömn sedan avresan från Bromma. Då var klockan 10 svensk tid, 26 timmar senare alltså.
Första morgonen i Brookings spenderades med att checka in i våra rum. Dryga 10 kvm stora rum och fyra per lägenhet. Lägenheten består av ett kök, ett badrum med badkar och en tv-hörna. Där sitter mina roommates Mike och Brent (säkert även den tredje av musikanterna) en hel del, trevliga grabbar dock. Långpromenad, lite shopping och häng på vårt nya hak (återkommer med namn när ja kommer på det) blev det. Innan dess några timmar ångest till följd av en för längesedan utgången blt och två flottiga bagels med ost, bacon och ägg. Sedan rundtur i brookings av aaron och två timmar på Wal-mart.
Allt är amerikanskt. Amerikanskt och kallt. Ännu har vi bara upplevt 9 grader fahrenheit men vi har uppmanats att tänka på att det lätt kryper ner till 25 minus (fahrenheit? räkna på det ni).
/ J
(oklar vikt för alla vågar anger pounds och jag vet ännu inte hur man räknar om...)
void
Första natten i nya lyan börjar närma sig. På datorn rullar första avsnittet av Boston Tea Party medan jag packar upp mina väskor och Wal-mart-kassar. Iste, beef jerky, lönnsirap och junior mints är några av varorna som inhandlats. Annars har mycket hänt och allt började 8.30 den 8e januari Bromma. Resan till Reykjavik gick kanon och en hel del festliga isländska ord kunde konstateras. En nervös smugglarkung i Jens oroade sig över sina mer än olagliga mängder gift (i Sverige benämnt som snus) bars, inte bara i hans utan även i hans vapendragares (undertecknad), väskor. Nästa flyg flögs i 1a-klasstolar och resan bestod till stor del av flygvärdinnornas ansträngningar att sätta stockholmaren på plats genom att undlåta sig att servera cola, kaffe och därtill hälla resterna av teet över stackarn. På flygplatsen i Minnepolis väntade Maria och Emelie, våra pedagogstuderande reskamrater, som besökt mångt fler amerikanska stater än jag och jens kommer hinna med. Atlanta och north dakota bl a, dock var detta inget som gladde damerna som hade dryga 30 timmars resa i ryggen mot våra 10. En fantastiskt röd minibussbil hyrdes och kördes de fyra timmarna till Sioux Falls avverkades efter lite strosande på världens största mall.
Väl i SF väntade Aaron som är vår kontakt här på SDSU för att föra oss till sitt hem och för min del en väl insutten soffa. Första timmarna sömn sedan avresan från Bromma. Då var klockan 10 svensk tid, 26 timmar senare alltså.
Första morgonen i Brookings spenderades med att checka in i våra rum. Dryga 10 kvm stora rum och fyra per lägenhet. Lägenheten består av ett kök, ett badrum med badkar och en tv-hörna. Där sitter mina roommates Mike och Brent (säkert även den tredje av musikanterna) en hel del, trevliga grabbar dock. Långpromenad, lite shopping och häng på vårt nya hak (återkommer med namn när ja kommer på det) blev det. Innan dess några timmar ångest till följd av en för längesedan utgången blt och två flottiga bagels med ost, bacon och ägg. Sedan rundtur i brookings av aaron och två timmar på Wal-mart.
Allt är amerikanskt. Amerikanskt och kallt. Ännu har vi bara upplevt 9 grader fahrenheit men vi har uppmanats att tänka på att det lätt kryper ner till 25 minus (fahrenheit? räkna på det ni).
/ J
(oklar vikt för alla vågar anger pounds och jag vet ännu inte hur man räknar om...)
Kvällen innan avresa
Ett konstant bäckmörker omger oss i bromma när vi stökar av det sista inför resan. Jens har chockat med någon form av planerad samvaro som ger mig olustkänslor i magen. Hade nästa kännt tryggar med svar som "oh, gös..." eller "va, har du det?" när man frågar om högst relevanta saker som biljetter och viktiga papper. Nu borde något gå snett snart...
Vi har även vägt väskor idag. Jens har ca 5 ggr mer kläder än mig ändå är det jag som står för övervikten i sällskapet (ja, i bagagesammanhang). Vet inte hur det går till men kanske har det med att bara min handbagageväska väger 4 kg opackad, maxvikten är 6 kg. 2 kg att packa alltså, blev kameran och ett objektivt.
Känns skumt att snart lämna landet för fem månader men otroligt spännande. Sjukt tungt att lämna alla, särskilt bästis, även om det går att hålla kontakten rätt ok. Skype är i a f installerat så ni som vill ljudsnacka får gärna adda mig där.
Nä, dags för lite slösurfande. Går det att surfa på svenska sidor från US?
Jonatan
83 kg
Vi har även vägt väskor idag. Jens har ca 5 ggr mer kläder än mig ändå är det jag som står för övervikten i sällskapet (ja, i bagagesammanhang). Vet inte hur det går till men kanske har det med att bara min handbagageväska väger 4 kg opackad, maxvikten är 6 kg. 2 kg att packa alltså, blev kameran och ett objektivt.
Känns skumt att snart lämna landet för fem månader men otroligt spännande. Sjukt tungt att lämna alla, särskilt bästis, även om det går att hålla kontakten rätt ok. Skype är i a f installerat så ni som vill ljudsnacka får gärna adda mig där.
Nä, dags för lite slösurfande. Går det att surfa på svenska sidor från US?
Jonatan
83 kg
