Flash back...

Se, ur förfäran och frustration kom något gott ändå. En återblick till tiden före internet. Det vill säga de första stapplande stegen i Brookings. Så, håll till godo, här kommer sparade blogg inlägg från förr... För den late har jag tjock-markerat lite betydelsefulla ord....
____________________________________________

"Första natten i nya lyan börjar närma sig. På datorn rullar första avsnittet av Boston Tea Party medan jag packar upp mina väskor och Wal-mart-kassar. Iste, beef jerky, lönnsirap och junior mints är några av varorna som inhandlats. Annars har mycket hänt och allt började 8.30 den 8e januari Bromma. Resan till Reykjavik gick kanon och en hel del festliga isländska ord kunde konstateras. En nervös smugglarkung i Jens oroade sig över sina mer än olagliga mängder gift (i Sverige benämnt som snus) bars, inte bara i hans utan även i hans vapendragares (undertecknad), väskor. Nästa flyg flögs i 1a-klasstolar och resan bestod till stor del av flygvärdinnornas ansträngningar att sätta stockholmaren på plats genom att undlåta sig att servera cola, kaffe och därtill hälla resterna av teet över stackarn. På flygplatsen i Minnepolis väntade Maria och Emelie, våra pedagogstuderande reskamrater, som besökt mångt fler amerikanska stater än jag och jens kommer hinna med. Atlanta och north dakota bl a, dock var detta inget som gladde damerna som hade dryga 30 timmars resa i ryggen mot våra 10. En fantastiskt röd minibussbil hyrdes och kördes de fyra timmarna till Sioux Falls avverkades efter lite strosande på världens största mall.

Väl i SF väntade Aaron som är vår kontakt här på SDSU för att föra oss till sitt hem och för min del en väl insutten soffa. Första timmarna sömn sedan avresan från Bromma. Då var klockan 10 svensk tid, 26 timmar senare alltså.

 

Första morgonen i Brookings spenderades med att checka in i våra rum. Dryga 10 kvm stora rum och fyra per lägenhet. Lägenheten består av ett kök, ett badrum med badkar och en tv-hörna. Där sitter mina roommates Mike och Brett (säkert även den tredje av musikanterna) en hel del, trevliga grabbar dock. Långpromenad, lite shopping och häng på vårt nya hak (återkommer med namn när ja kommer på det) blev det. Innan dess några timmar ångest till följd av en för längesedan utgången blt och två flottiga bagels med ost, bacon och ägg. Sedan rundtur i brookings av aaron och två timmar på Wal-mart.

 

Allt är amerikanskt. Amerikanskt och kallt. Ännu har vi bara upplevt 9 grader fahrenheit men vi har uppmanats att tänka på att det lätt kryper ner till 25 minus (fahrenheit? räkna på det ni).

 

 

Torsdag

 

Back to apple bees. Sedan nedläggningen i barkaby har apple bees-besöken blivit glesare. Infra city?s funkar dock även om nyfunna Brookings ändå is the place. En gigantburgare, en öl och ständigt påfyllt ice-tea-glas senare skjutsades the swedish team hem av vår egen sd hero aaron.

 

lördag

 

Lycka är ett relativt begrepp men nog lös lyckan i Jens ögon när han äntligen fick äntra brookings sportshalls tveksamt dammsugna ytor för första gången. Medhavd boll, vapendragaren och ett gäng utbytesstudenter kan antas förgyllt den snart 25 år gamla stockholmaren. Själv lirade jag in mina nya wal-mart-inhandlade skor och försökte till större delen liggandes att föra mitt lag mot seger. Om någon räknade scoren är tveksamt men det var sekundärt denna den fjärde av dagar i blåshålet brookings.

Gårdagen spenderades på wal-mart, så klart (ska btw dit om en stund igen, inte säker men tror min far är ytterst ansvarig för mitt wm-beroende), och på vägen hem skulle de fyra tappra vandrarna stöta på en av alla dessa brookings hjältar. Marcel, the german guy, stannade helt otvingat sin bil och erbjöd oss skjuts. Något som lett till en vänskap djupare än glasen med bud-light på skinners, vårt andra bästa hak. Bagel works är fortfarande sååå nummer ett. Insikterna på 3-dollar-per-öl-stället skinners blev många. Kepsmode, fyrkantiga byxor och paktskapande utan dess like är några. Jag och Jens kommer, tveklöst helt till följd av vårt europeiska jeansmode, innan veckan är slut erbjudas klippkort på något killar-som-gillar-killar-ställe. För det är sån man är om man har jeans som någonstans har kontakt med hud. Men wtf som vi säger.

 

Jonatan (fattar inte vågen på rummet men tror all gång vägt upp sweet-and-low-konsumtionen och alla bagels, vilket ger en vikt ungefär som när jag kom hit.)"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0